torsdag 18 februari 2010
Min favoritfilm, alla kategorier :)
Amélie Poulain är en ung servitris med en minst sagt konstig barndom bakom sig, hon bor ensam i en lägenhet i Montmartre, Paris. En dag hittar hon ett gammalt plåtskrin gömd i en hålighet bakom en golvlist i lägenheten. Skrinet innehåller gamla saker som tillhört ett barn som en gång bott i lägenheten. Genom lite detektivarbete hittar Amélie den numera vuxne mannen och återbördar anonymt asken till honom. På avstånd iakttar hon förtjust hur hans liv förändras efter att ha fått tillbaka de sedan länge glömda sakerna. Amélie får blodad tand och börjar smida planer för hur hon kan förändra andra människors liv.
Hela tiden dold bakom anonymitetens slöja, ser hon till att hennes medmänniskors liv förbättras (om de förtjänat det) och ibland försämras (om de förtjänat det). Detta fungerar bra tills hon träffar en fascinerande ung man vid namn Nino. Nu är frågan: har Amélie modet att göra för sig själv vad hon gjort för andra?
"Sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois." - (Utan dig skulle dagens känslor bli morgondagens skorv)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar