Jag fortsätter i det kulturella spåret...

och utforskar mannen bakom Vigelandsparken, Gustav Vigeland...
född 11 april 1869, Mandal, Vest-Agder, död 12 mars 1943, Oslo, var en norsk skulptör, mest känd för skulpturparken Vigelandsanlegget i Frognerparken i Oslo. Det är naturalistiska skulpturer med människans livsstadier som huvudtema.
Vigeland har även gjort den medalj som utdelas i samband med Nobels fredspris.

Vigeland for till sjöss en tid i sin ungdom och kom 1887 till Kristiania (Oslo). Han började där studera skulptur för Brynjulf Bergslien och Mathias Skeibrok, fortsatte sina studier ett år hos V. Bissen i Köpenhamn och därefter i Frankrike, Italien och England, varefter han varit bosatt i Kristiania. Hans första betydande verk var gruppen Förbannad (1892; den framställer en åldrig man, som jämte sin stam av hämnande makter drivs i rastlös flykt genom livet). Samma år modellerade han Ung flicka, en naken staty i naturlig och ograciös ställning, karakteriserad med omedelbar känsla, och året därefter Gud skapar djuren, relief i brons (alla dessa tre arbeten i Nationalgalleriet i Oslo). Andra reliefer från detta skede är Drinkarna, Helhästen, Domedag och Helvetet. Den sistnämnda omarbetades 1897, sedan Vigeland ett år studerat i Italien och där tagit starka intryck av Donatellos reliefer.

I sin nya version var "Helvetet" fullt modern i komposition och formgivning (båda i brons i Nationalgalleriet, i gips i Trondheims konstförening). En serie varianter av motivet "mannen och kvinnan" följa under dessa år och framåt: Natten (Nationalgalleriet), Eros och Psyche, Viftaren, Omfamning, Kyss, Mannen med kvinnan på sina knän, De nedböjda, Dans, Tröst, Barnet, Orfeus och Eurydike, bilder, som framställa kärlekens berusning och lidelse, men även hopplöshet och förtvivlan. Till denna stoffkrets hör även grupperna De gamla minnena samt Eremiten, en åldrig, vissnad man, omgiven av tre barn (1898, Nationalgalleriet). Senare tillkom flera nya bronsgrupper, tillhörande samma ämneskrets (i Nationalgalleriet och i Thielska galleriet i Stockholm). Från det nya århundradet förskriver sig bland annat en rad porträttbyster, de äldsta raskt improviserade, bred impressionistiskt hållna, de senare mera monumentalt, formen energiskt utmejslad, det väsentliga i karaktären starkt betonad.
Vigelands formstil hade visat utveckling från naturalism och impressionism till Donatello. I sina dekorativa arbeten för Trondheims domkyrka (1898 och följande år) lät han sig påverka av gotikens anda och stränga stil utan att likväl uppge något av sin kraftiga individualitet.

Han upptogs samtidigt av stora monumentala uppgifter. Skissen till monument över matematikern N. H. Abel (i brons i Stockholms Nationalmuseum) blev vid utlyst tävlan 1902 förkastad, emedan den inte fyllde det uppgivna programmets fordringar, men konstnären utförde ändå monumentet i dess fulla storlek, varpå det uppställdes i Slottsparken och avtäcktes 1908. Abel framställs som en naken yngling, buren av två vinglösa manliga gestalter i framåtflygande ställning - konstnären har velat ge "en idealisering, en mytologisering av geniet, andens segling genom rymden med blicken fäst på avlägsna mål" (J. Thiis).

Mellan 1924 och 1943 var Vigeland sysselsatt med anläggningen i Frognerparken som består av 58 bronsfigurer och en granitpelare av 121 stenfigurer.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Vigeland
Foto: Jag själv i egen hög person :)