Nattlig visit

God afton i stugan, min nådiga fru.
Får en främling gå över tröskeln?
Det låter väl göra sej, klockan är sen,
och nätterna biter om hösten.
Går det för sej att köpa en kvällsvard med sup?
Mina penningpåsar är fyllda.
Jag tar' ej betalt av en hederlig själ,
och nog har jag en liter på hyllan.

Men säj mej nu, min fru, var är gubben i kväll,
är han ännu ute på marken?
Nej, han ligger vid kyrkan sen sistlidna vår.
Se, han gick genom isen på sparken.

Det smärtar mej svårt att få höra nåt sånt.
Så då sitter hon ensam på gården?
Nej, jag har ju en dräng, men han är ganska lat,
så det blir nog rätt tungt fram till våren.

Det var tusen var supan var god just i kväll,
ja han ligger som bomull i kroppen.
Det är nog säkrast han tar det försiktigt med den,
annars händer det att man får opp den.

Kanske börjar ni känna som jag, goda fru,
att det susar behagligt i blodet?
Jo, det brukar det göra när litern är tom,
men nu måste jag duka av bordet.

Jag vill gärna berätta att jag är mycket rik,
och att som flesta vill va mina vänner.
Jo, den rike är som lampan som drar till sej mal,
man jag undrar hur många han känner.

Men nog bleve det varmt om vi delade säng,
mina lemmar är mjuka och vita.
Jo, jag ser att han liknar långmjölk i kroppen
man han har väl aldrig fått slita.

Men nog ser ni, min fru, att jag är ganska skön,
och jag är inte dålig i sängen.
Jag är nöjd med den skönhet jag själv en gång haft,
och det andra, det får jag av drängen.

Men kanske en liten dusör hjälper till,
som jag sa har jag mycket i säcken.
Den dan jag brer ut mej för ädlingars guld
så skrumpar jag säkert på fläcken.

Men hör på mej då, mitt trilskande sto,
det är faktiskt jag som är kungen!
Å fy för den lede! Då åker han ut!
Jag har hellre hin håle på kudden!

Se det var besked, det är bäst att jag går.
Sånt tal har jag ej hört på länge!
Farväl då, och tack för hans eldiga prat.
Nu går jag och sätter på drängen.