Sumpafallen

I en naturskön dalgång i brytningszonen mellan kustslätt och skogsbygd ligger naturreservatet Sumpafallen. Genom reservatet forsar en orörd sträcka av Högvadsån, som är Ätrans största biflöde. Här kan besökaren njuta av ett frodigt kulturlandskap där ån har skurit ut branta ravinsluttningar i terrängen. Sumpafallen är klassat som riksintresse för naturvården.

Sumpafallen är avsatt som naturreservat för att bibehålla en vacker forssträcka i Högvadsån med omgivande lövskog och betesmarker med såväl natur- och kulturvärden som värden för friluftslivet.

Förutom Högvadsåns forsar och fall omfattar naturreservatet också en variation av naturtyper som alsumpskog, hedekskog, betad hagmark och bergbranter. En stor del av reservatet betas vilket skapar öppenhet och mångfald. I området finns en rik flora med örter som gullpudra, blåsippa, kärrfibbla, bäckbräsma och ormbär.

I anslutning till gammal ekskog med inslag av hassel och en frodig allund i reservatets västra del finns källor och källflöden som utgör ett av Hallands finaste källområden. I den källpåverkade marken finns en artrik mossflora med rariteter som brynia, rutlungmossa och dunmossa. På några klibbalar finns örlav.

Kvarnplatsen vid Sumpa omnämns redan på 1790-talet i storskifteshandlingarna. Den första dokumenterade kvarnen, en skvaltkvarn, byggdes 1867. Mot slutet av 1800-talet ersattes skvaltkvarnen av en turbindriven kvarn. Idag finns bara rester kvar av grunden till denna, för sin tid moderna kvarn i två våningar.

Under första världskriget installerades en havreskalningsmaskin vid Sumpa och man kunde sedan producera både mjöl och havregryn vilket var välkommet i ransoneringstider. En linbana transporterade säden från gårdarna på andra sidan ån och i anslutning till kvarnen fanns också ett sågverk. Även sågen drevs av kvarnturbinen.